Skidskytte-KM

Idag avgjordes en av etapperna i tour de Hallsberg här på olgy. Dagens utmaning var skidskytte, där skyttet egentligen handlar om att kasta ärtpåsar i en rockring. Reglerna var enkla, tjejerna åker 5 varv och kastar 4 gånger, killarna 6 varv med 5 kastningar, och såklart, först i mål vinner. Dock är det inte så enkelt som att bara kasta och åka, några straffrundor ska också avklaras för den som missar sina kast. Det momentet gör att allt kan hända, allt är möjligt och vem som helst kan vinna. I tjejklassen blev det dock en förhandstippad vinst och den starkaste på skidorna vann. GRATTIS EMMA!


En del av gänget

Min egen insats hade kunnat sluta i katastrof efter en första kastning som gav hela tre straffrundor med massor av nervositet och stress inblandat, men dagen slutade bättre än så. Då resten av mitt lopp var stabilt med endast en bom per skytte på de tre sista kastningarna blev det ändå ganska bra. Hur jag kom in i en stabil åkning? Jag föreställde mig att jag var Stina Nilsson som kämpade för en VM-medalj, köttade i den lösa snön och gav inte upp. Med lite extra positiva tankar vid skjutningen, och några djupa andetag så kunde jag ta ikapp och när sista varvet påbörjades hade jag plockat till en stabil tredjeplats. Jag höll sedan den positionen som även blev det slutgiltiga resultatet. Sammanfattat en bra dag, där alla kämpade riktigt bra och jag är nöjd med min insats. 



















Glad bronsmedaljör



Marransmarran 18 years!

Idag är det ingen vanlig dag, för i dag är det vår egen Mariapizzerias 18-årsdag! 
Vår egen chokladprinsessa blev firad med blommor och med blader, eller rättare sagt en chokladfontän som vi mumsade från och doppade marshmallows och vindruvor. Mätta i magen och med ett lätt illamående efter allt vi mumsade i oss önskar vi vår fina vän grattis igen, nu är du myndig! 










Framtiden är min

Fram till våren 2016 kommer jag inte bara att spendera mina dagar på olgy, utan även i klassrummet på det natuvetenskapliga programmet med inriktning natur natur. Det kommer innebära att när min gymnasietid är över kan jag bli nästan precis vad jag vill utan att läsa in kurser eller kompletera något om jag bara tar studenten med fullständiga betyg. Det enda jag behöver göra är att åter sätta mig i skolbänken. Den stora frågan är då, vad vill jag göra med mitt liv?
 
 
Något som jag nästan hade bestämt mig för till 100% vissa dagar var att bli förskollelärare. Redan som barn på förskolan var det en dröm, jag ville bli som de vuxna jag då hade runt om kring mig under dagarna och under de år som jag gick från bebis till ett stort barn med en egen vilja och egna ideér. Jag fascinerades av de yngre barnen på ett sådant sätt att jag ville sträcka ut en hand, ville visa dem rätt på vägen. Helt enkelt ta hand om och hjälpa, Jag visste redan då, att jag som ett litet dagisbarn bestämt mig för vad jag skulle ägna mitt liv åt innan jag hunnit fylla 6 år. 
 
Liten Nenna som visste vad hon ville
 
Under tidens gång så har mina tankar, funderingar och ideér ändrats. Med tiden som jag vuxit har också jag själv börjat leta efter vad jag egentligen vill göra med mitt liv, och släppt den barndomsdröm som jag en gång så starkt suktade efter. Yrken som jag istället började fundera över var bland annat: 
 
- Sjukgymnast
- Metereolog 
- Arkitekt
- Journalist 
- Arkeolog
 
Av dessa yrken fick jag inte alls den känslan av att det här är rätt. Ingenting klaffade riktigt även om allt verkade roligt. Under tiden som jag funderade på ovanstående yrken hade jag helt glömt min dåtida barndomsdröm som fortfarande låg och gnagde långt bak. Efter sommarjobbet på Vreta förskola förra sommaren, där jag dagligen fick ta hand om små liv och känna på yrket, kom jag fram till att det är barn jag ska jobba med, dock inte i förskolemiljö. Succesivt försvann mina såkallade "alternativa" yrken ur drömmarnas värld och kvarstod gjorde orden "barn" och "hjälpa". Så vad jag efter gymnasiet drömmer om att utbilda mig till är fortfarande oklart, men jag har en inriktning och flera alternativa yrken. 
 
- Barnsjuksköterska
- Barnpsykolog eller socionom med inriktning på yngre barn. 
- Arbeta med handikappade barn
 
Mest idag lockar barnsjuksköterska på ett barnsjukhus. Varför? För att få följa ett barn på en resa, att få hjälpa till och kanske också försöka sprida lite glädje i de mörkaste stunderna som kan infinna sig i en sådan miljö för en familj men också låta det vara tufft, och inte försköna det hela. Jag tror även att min personlinghet kan passa inom det här yrket. Dock finns det än tid att ändra sig på, men jag har bestämt mig för en inriktning och jag tror det är här som jag blir kvar. Den 6-åringa lilla Johanna som hade en plan för sitt liv, kanske inte var så dum egentligen. För nu sitter jag här, en lite äldre verision av mig själv och är glad över att jag då för 12 år sedan gjorde det lite lättare för mig själv att idag slippa famla i yrkesdjungeln.
 
Jag har ett år på mig innan jag behöver välja om jag ska läsa vidare direkt, ingenting är hugget i sten men jag är ganska säker. Jag vet att det finns många som inte vet alls, som inte har någon aning. Jag tror att det gäller att hitta sin egen väg dit, på sitt eget sätt för att veta vad man vill ägna sitt liv åt fram till pensionen. Min väg var att se tillbaka på lilla jag. 
 
Vad ville du bli när du var liten?