Så, vad händer nu?

Som jag redan nämnt så kommer den här bloggen att finnas kvar som minne. Min tid på Holgy kommer att finnas kvar här. Den startades för att jag skulle dokumentera tiden på orienteringsgymnasiet och just den tiden ska få ha all uppmärksamhet här inne. Bloggen kommer finnas kvar, men inte uppdateras. 
 
Jag har haft tre roliga, givande och helt enkelt underbara år i Hallsberg. Nu var det vår tur att lämna plats till nya, nervösa och förväntansfulla ettor, vilket känns väldigt konstigt, men också så rätt. Jag och Filip har precis flyttat in i vår egen lägenhet i Hallsberg. Vi har så gott som kommit i ordning och jag är så redo att se vad framtiden har att erbjuda.Det vill jag dela med er som fortfarande vill fortsätta att följa mig. Följer ni länken nedan så kommer ni till en ny blogg, där jag kommer att skriva om vad som händer nu, och hur mitt liv kommer att se ut inom den närmsta framtiden. 
 
Så jag säger tack till den här bloggen, tack till allra bästa Holgy, tack till alla som gjort de senaste tre åren till de bästa i mitt liv, och tack till tränarna och framförallt Marlena som orkat med mina toppar och dalar under de här tre åren. Tack till 97:orna och tack för att jag fick börja på Holgy med just er, för ni är fantastiska och det skulle aldrig ha varit detsamma utan er! Tack till alla som på något sätt varit en del av Holgy-tiden! Tack till mig själv, för att jag vågade ta steget och flytta till Hallsberg! 
 
Nu står framtiden och knackar på dörren, och det kan ni följa här: http://nouw.com/johannahenriksson 


För jag har tagit studenten!

Förra veckan löd under namnet "studentveckan". Det var alltså vår tur att ta studenten efter tre fantastiska år tillsammans. Vädret leverade, stämningen var på topp och glädjen gick inte att ta miste på.
 
Tisdagen var första dagen, med skattjakt, såpafotboll, ÖL-OL och grillning med finaste olgysarna. På onsdagen sa vi hejdå till varandra genom olgyavslutning med "minnes"-stjärnOL, prisutdelning och en stor gruppkram innan vi åkte hem för att förbereda oss inför balen som stundade på kvällen. Balkvällen blev en riktigt fin kväll, vi var så fina, fick god middag, hade härlig stämning och så släppte vi loss på dansgolvet. På tordagen klev vi upp för att ha avslutning med tränarna. Vi lite trötta 97:or och våra fina tränare åkte in till Örebro för att spela laserdome, där tränarna överraskande tog hem segern. Vi avslutade med lunchbuffé på pizza hut innan vi åkte hem för att städa och förebereda det sista inför fredagen, studentdagen! 
 
Min klocka ringde 04:55, och jag gjorde mig klar innan jag och Elin satte igång med hennes hår. Efter det cyklade vi hem till en av våra klasskompisar för champangefrukost och utdelning av "klassens ...". Sedan flöt dagen på med fotografering, fika med lärarna, studentshow och så utspring. Jag var nervös, glad och taggad inför utspringet. Den känslan av att stå där, on top och kika ut över havet av föräldrar och släkt var mäktig. Efter ett tag hittade jag min familj och kunde vinka samtidigt som vi skrek hejarramsor uppe på läktaren. 
 
Vi gick sedan vidare i en lite förvirrad kortege till våra flak. Klassen hade gjort vårt så fint och när vi hoppade upp och äntligen fick igång musiken gick lyckan inte att ta miste på! Vi åkte runt Hallsberg, varv på varv och vinkade till de fina holgysarna som stannat för att se på oss, vi vinkade till familjer, vänner och till och md helt okända samtidigt som vi dansade till musiken. 
 
När flaken stannade transporterade vi orienterare oss till hok-stugan för att fira. Där väntade våra familjer med fördrink och fotografering innan vi åt mat, lyssnade på lite tal, gav presenter till tränarna och fick fina rosor. Det var några känslofyllda och fina timmar där gråt blandades med skratt. Som jag kommer att sakna holgy, och som jag kommer att sakna de som jag delat min vardag med i 3 år. Jag har nog fortfarande inte förstått att jag inte kommer att flytta in på holgy igen i höst. 
 
Efter middagen i hok-stugan tog vi oss vidare in till Örebro för studentfesten. Vi dansade, sjöng, skrattade, grät och skrattade lite till samtidigt som vi höjde mössorna i skyn. Det var sista gången som vi var samlade tillsammans som holgy-elever, och det tog vi vara på ordentligt! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Foton: Hanna Mårtensson 
 
 
 
 
 Foton: Karin Gustafsson
 
 


Nytt Kapitel

För tre år sedan startade jag den här bloggen. Jag startade den för att skriva och dokumentera tiden på fina, fina holgy. När vi i fredags fick reda på den nya boendefördelningen inför nästa år så fanns inte vi 97or med, för om 12 dagar så är vår tid här på Västra Storgatan över och det är dax att lämna över till nya nervösa och nyfikna ettor. 
 
När jag för tre år sedan var sådär nyfiket nervös och full av förväntan, så hade jag inte en tanke på att holgylivet en dag skulle ta slut. Tre år är lång tid och såklart hade jag inte studenten i tankarna när jag flyttade in i Hallsberg. Men tre år går fort, och tiden rinner iväg. Om 12 dagar splittras vi ifrån varandra, från att bo tillsammans, till att inte ses på veckor eller månader. Det kommer att bli en omställning, inte minst att inte längre bo tillsammans med 30 andra som man när som helst kan prata med, men jag är så redo för den omställningen. Såklart kommer det att bli otroligt tråkigt att lämna holgy, att inte längre vara en del av detta, men jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så redo att skapa nya kapitel i mitt liv. 
 
På onsdag hämtar jag och Filip nyckeln till vår alldeles egna lägenhet. Alldeles snart så blir vi sambos på riktigt, bara han och jag. Efter studenten flyttar vi in, inreder som vi vill ha det, lagar mat på vår egen spis och åker runt i vår egen bil. Det känns så fantastiskt bra, men jag frågar mig själv, gång på gång, om jag verkligen är så vuxen? Kan det här hända lilla mig? Lilla Nenna som nyss var ett livligt litet barn som inte hade en tanke på att växa upp. Så fort jag tänker på det så spricker ansiktet upp i ett leende, samtidigt som nervositeten och den skräckblandade förtjusningen sprider sig i kroppen. Det ska bli så härligt. Det är nu det börjar. 
 
Så därför har jag bestämt mig för att den här bloggen ska få bli ett minne. Den är skapad för olgytiden och ska få vara det framöver också. Därför kommer jag efter studenten att skapa en ny blogg, var och hur det blir kommer vi till senare. Tills dess får ni hålla er till denna blogg. Det är inte slut ännu.