På bilden ovan finner ni team turtle, vilket innebär jag och en av mina allra bästa vänner. Team turtle är det smeknamn som vår idrottslärare på högstadiet så graciöst gav oss. Vi var (hehe är??) ett hopplöst fall när det gäller fart, och de insåg att vi aldrig skulle bli snabbare, varken börja äta snabbare, knyta skorna snabbare för att komma ut på rast, eller lämna skolan snabbare efter dagens slut. 

 

Det hela började faktiskt i skogen, med att jag började orientera och det gjorde även hon. Vi sprang daladubbeln tillsammans, lurade tränarna så att vi fick springa träningarna tillsammans och redan då skrattade vi oss igenom det mesta vi gjorde. Under de två år som vi gick på samma skola och spenaderade dagarna med varandra bjöd varje dag på många goa skratt. Men sedan jag slutade nian och flyttade till Hallsberg, och även hon började gymnasium långt från lilla Järbo där vi spenderat så många stunder tillsammans, så ses vi inte så ofta. Jag är ändå så glad över att jag fortfarande har den andra halvan av team turtle vid min sida. Hon finns där när som helst, och vi är bara ett samtal eller ett sms ifrån varandra. 

Kramisar på dig min vän!